2015-03-23

Woho!

Den 1/2 skrev jag ett inlägg här om att jag var kär. Jag skrev även att den var obesvarad.
Tänka sig vad fel jag hade! Det visade sig att den var väldigt besvarad. Och nu är man så där töntig att man går och tänker på grabben mer eller mindre hela tiden och längtar tills man ses nästa gång. En rätt ny känsla jag fått uppleva också. Saknad. Trodde jag inte hade det i mig att kunna sakna en levande person. Väldigt spännande och kul. I'm happy.

Nog med fjollerierna.

Vet dock inte riktigt vad jag ska skriva eftersom jag inte varit särskilt aktiv i någon media och har inte så mycket åsikter att yttra mig om idag. Har ledsnat tror jag. Folk är och kommer alltid förbli, kompletta idioter.


2015-02-03

artikel från fria tider

http://www.friatider.se/tta-svenskar-gripna-f-r-gruppv-ldt-kt-p-finlandsf-rja

Här är en länk som just nu cirkulerar på facebook. Det är inte min mening att sprida artiklar från fria tider, för enligt mig är det en helt värdelös tidning. Som skriver helt värdelösa och vridna artiklar.

Det som stör mig är vad folk skriver om artikeln. Det som hänt kvinnan är självklart jättehemskt, men folk väljer att lägga vikt på att det var svarta män som våldtog henne. Över hälften av alla som kommenterat (av det jag läste) skrev "vita svenska män våldtar inte". Det är ju tamejfan helt jävla absurt att tro det. Det finns absolut ingen statistik över om det är fler invandrare än svenskar som begår brott. Det störda är att om det är en utländsk så uppmärksammas det så brutalt mycket mer i media. Folk som enbart bildar sin åsikt av vad som står i media är enligt mig helt IQ-befriade.

Och så självklart alla dessa kommentarer om att de ska bli "hemskickade" och bli av med medborgarskapet. VILKA ska ta hand om Sveriges brottslingar? Skulle väldigt gärna vilja ha svar på den frågan. Vi har beviljat dem asyl och medborgarskap. Skickar "vi" "hem" dem igen så strider det mot Sveriges grundlagar och "vi" strider även mot FNs regler. Sveriges politiker borde däremot vakna upp och ta ansvar. Inte bara för utländska brottslingar, utan även för svenskar.

En sak som jag började tänka på då. Alla dessa artiklar man läst om pedofili och diverse Fritzl-historier. Det är -oftast- svenska äldre män. Hur kommer det sig att ingen reagerar på det? Att enbart reagera om det är en färgad man eller kvinna är rent och skärt rashat. Men inte fan förstoras det upp i media inte.

Nej du, stackars dig arma kvinna, som fick vara med om det här hemska. Jag hoppas du inte låter detta ta över resten av ditt liv.


2015-02-01

Helvete

Jag är kär. Trodde jag känt den känslan förut, men tydligen inte. Helvete vad jag är kär. Låter astöntigt när man säger/skriver det, men så är det. Jobbigt bara när den är obesvarad.

2015-01-29

Min mamma

Tänk er, att kunna ha någon man kan prata med absolut allt om, hur absurt och löjligt det än är. Varenda lilla tanke, varenda skitsak, kan du prata med den personen om. En människa som alltid hade lösningar på allt, var alltid lugn och du känner att du alltid kommer vara trygg och ha någon att luta dig mot, så länge den personen finns. Den där personen som alltid berättade för dig när det var dags att ställa om klockan till sommar/vintertid. Som berättade vilken högtid som kommer näst och den som alltid visste vad som skulle göras när något oväntat inträffade. Spelar ingen roll vad det var. Personen visste alltid ändå. Personen som kunde läsa dina tankar utan att behöva berätta.

Jag hade en sådan person. Min mamma. Jag förlorade henne i cancer den 3 maj 2014. Det var en chock för alla, för läkarna hade sagt att hon kunde leva 10-15 år till. Det var iallafall vad hon sa till oss, hennes barn. Innerst inne visste vi att hon visste mer än vad hon ville berätta för oss.

5 månader innan berättade hon för oss att hon hade cancer. Hon grät och var ledsen. Hon grät inte för att hon var så sjuk, utan hon grät för att hon inte ville att vi skulle må dåligt och vara ledsna över henne. För det var så hon var. Den mest osjälviska människa som gått på den här planeten. Hennes liv gick ut på att ta hand om andra.

Det tog henne emot att be mig om hjälp. Hon hade så ont av cancern som spridit sig men ändå gav hon sig inte och ville fortfarande hjälpa mig när jag flyttade hem igen. Hon var mer orolig över sina barn och vad som skulle hända oss om hon gick bort så hon fixade alla papper och försäkringar innan, så vi iallafall skulle klara oss ekonomiskt.

En dag åkte hon till huddinge sjukhus för cellgiftsbehandling. Läkarna bestämde då att hon var alldeles för dålig för att genomföra den och bestämde att hon skulle läggas in över natten för observation. Två dagar senare satt hela familjen vid hennes säng, när hon var nedsövd för att hon inte klarade av smärtan längre och undrade när hennes sista andetag skulle vara. kl 10.51 kom det. Hon lämnade oss för alltid.

Tiden efter har gått alldeles för fort. Jag och min bror fick behålla hennes lägenhet och vi fick pengar att klara oss på. Igår skulle hon fyllt 58 år. Vi firade henne iallafall, med tårta och fika. Sen gick vi ner till graven för att sätta ljus.

Du kommer alltid vara med oss mamma, i våra tankar och våra handlingar. Allt positivt jag gör i mitt liv, gör  jag för dig. 


Idioti

Människor. Varför ska majoriteten beté sig som att det bara är vakuum innanför pannbenet?

"Ut med de som återvänder efter att ha krigat för IS"
Ja, självklart förstår jag poängen. Men majoriteten av de som åkt dit har svenskt medborgarskap. Man kan inte kasta ut en person som har medborgarskap i landet. Det strider mot grundlagarna. Vart skulle de ta vägen hade ni tänkt? Vilket land ska ta hand om Sveriges förbrytare?

De som åkt dit och återvänt hit ska sitta inne. De ska inte ha hjälp med jobb och vård, de ska kort och gott åka i fängelse utan att passera gå. Däremot de som är "nyanlända" till Sverige och ännu inte har fått svenskt medborgarskap, ska nekas detta och utvisas igen.

Så. Nu vet ni.

Spån.


Andra som också är jävla spån är sveriges nuvarande politiker. Det är ett enda stort vuxendagis med SD i mitten som sitter med en pinne i varje hand och petar höger och vänster i sidan och fnissar för sig själv, medan höger och vänster inte gör ett smack åt saken utan grinar, gnäller och säger att "SD är dumma".

Uppenbarligen så vill 13% av Sveriges befolkning att SD ska få vara med och bestämma. Varför vet jag inte, men så är det. Då kan man inte frysa ut varandra. Ni behöver inte rösta för deras förslag, men ni ska lyssna, begrunda och respektera varandra. Vad fan är problemet? 

2015-01-21

Hej

Hej, klockan är nu 22.00 och det här är ekot.

Linda heter jag. 25 höstrar gammal, tre äpplen hög och 14 äpplen bred och tänkte berätta lite om mig själv. 

När jag var liten så testade mina föräldrar mig för dvärgväxt. Vilket jag så fint fick reda på av en slump av min mor när hon berättade det för några av mina vänner. Utmobbningen är fortfarande total, men jag tar det med en stor hink humor, för let's face it. Det är rejält roligt. Dessutom har jag lärt mig att det inte finns några långa människor i världen. - Det finns bara de som har kommit för nära. 

Jag hatar stark mat. Hata är ett väldigt starkt ord (no pun intended), men det är sant. En gång började jag blöda näsblod av en för stark lammkorv. Men jag ska självklart likförbannat testa iallafall. Dels för att se om jag fått någon slags tollerans och dels för att andra i omgivningen ska få sig ett gott skratt. Det första alternativet stämmer naturligtvis aldrig, utan det slutar alltid med att någon annan får min mat. 

Jag håller alltid på och leker med en slinga i håret. När jag funderar, när jag tittar på film, när jag sitter och krämar, när jag äter, när jag spelar. Många tror att det är för att jag är orolig och nervös, men så är inte fallet. Jag tycker helt enkelt om mitt hår. Jag tycker det är fint och lent och det är i stort sett det enda med mig själv jag är riktigt nöjd med. Därför tycker jag också om att experimentera med hårfärger. Jag vill ha variation och det blir alltid snyggt. Oftast velar jag när det gäller hårfärgsbyten för att jag är rädd för att håret ska bli trasigt och måste klippa av mer än hälften. - I'd rather die.
Jag hatar att höra från folk "Du ska ha rött hår!", "Du är jättefin i din naturliga hårfärg", "Du ska ha svart hår!". Samtidigt hatar jag också att bestämma själv utan någons åsikt. Logiken existerar inte, men jag är kvinna, ingen maskin. 

De flesta av mina killkompisar anser inte att jag är en tjej, förutom rent fysiskt. De säger att jag är en av grabbarna. Jag har helt ärligt aldrig kommit underfund med varför det är så. Jag har alltid tagit detta som 50% förolämpning och 50% komplimang. 

Många säger att jag är dryg och elak. I mitt huvud tänker jag då alltid: Du skulle bara veta. Jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa. Har du ont och mår dåligt, så får jag ont och mår dåligt. Varje cell i min kropp lider med dig och jag försöker hjälpa dig på alla sätt jag bara kan, även om det skulle kosta mig mitt eget välmående. Jag kan inte kasta skräp i papperskorgar på vintern, för skräpet kanske fryser. Ibland övertalar jag mig själv till att skräpet har annat skräp i papperskorgen som kan hålla det varmt, men om det är en tom papperskorg så lägger jag det hellre i fickan tills jag kommit hem. Regnar det ute och jag ska åka någonstans måste jag gå en timme innan till tåget (tar vanligtvis 7min och 42sek att gå) för jag måste rädda alla maskar på vägen från att drunkna. Annars mår jag dåligt resten av dagen. 

Jag har ett extremt bra minne. Som översta Hatti sade: "En elefant glömmer aldrig". Jag kommer inte bara ihåg konversationer och händelser, utan jag kommer även ihåg hur det kändes. Väldigt ofta så önskar jag att jag haft ett sämre minne. För jag tänker väldigt mycket och spinner vidare på saker i huvudet hela tiden och då återkommer alltid till någonting dåligt. Vilket är jobbigt. Jättejobbigt. Däremot är det positivt med ett bra minne inför födelsedagar och jul. Ännu har jag aldrig lyckats med att ge bort en dålig eller halvdan present. 

Jag är väldigt uppmärksam och har lätt för att läsa av människor. Känner jag dig och träffar dig ofta så vet jag vad minsta lilla ryckning betyder och innebär. Vilket gör mig till en mycket praktisk vän. Jag tänker också utifrån ett psykologiskt synsätt. Gör du någonting som jag anser är fel har jag inga problem med att säga det till dig, men jag förstår samtidigt varför du gjorde på detta vis. 

Jag är rädd för nästan allt. Jag kan övertänka så mycket att jag tillslut blir rädd för att lämna rummet, för det kan ju faktiskt ligga en yxmördare eller en gigantiskt 17meters orm under sängen. Står en garderobsdörr på glänt när jag kommer hem så blir jag helt hundra på att det är en mördare där inne. Kan absolut inte under några som helst omständigheter titta på skräckfilm. Jag sover inte ordentligt på flera månader och jag kommer aldrig glömma filmen. Har fortfarande inte glömt när jag kollade på scream med några tjejkompisar när jag var typ 9 bast.  


Nåja, de' e' en da' imorrn å'

2014-03-28

Pyttepojken

Börjar faktiskt bli riktigt nervös över att min syster och hennes familj ska döpa deras nya tillskott till Sixten. Eller ja, inte nervös kanske, men väldigt hoppfull att dem väljer ett annat namn. Jag skulle faktiskt nästan våga gå så pass långt att säga att jag tycker det är snudd på barnmisshandel. Hade vi bott och levt i USA hade jag säkert kunnat stämma dem om de valde Sixten.

Min kära syster, som är lagom speciell, tycker det är skitsnyggt med glasögon och tandställning. Hon blev jätteglad när hon fick reda på att hennes två andra barn behövde glasögon och ringde mig och berättade sin lycka och sa att nu är det bara tandställningen som saknas på dem! Jag berättade då för henne att det var inte många mödrar som önskade att sina barn skulle få dålig syn och dåliga tänder.

Tänk då om "Sixten" också skulle behöva glasögon? Och sedan även få tandställning. Han är dessutom jätterödhårig. Tänk om han får fräknar också? Då har vi alltså ett barn, med rött hår, fräknar, glasögon och tandställning SOM DESSUTOM HETER SIXTEN. Gränser finns faktiskt. När jag lade fram det här till min syster svarade hon bara att hon då var tvungen att köpa hängeslbyxor till honom, så att han blev riktigt hillbilly.

Pratade med Jesper om det här också. Han delade inte riktigt min åsikt om att man inte döper barn till så extremt gamla och fula namn, eftersom han hette Göran i andranamn. Tycker inte det är samma sak, på långa vägar. Han frågade om jag inte hade blivit tillsammans med honom om han hette Göran som tilltalsnamn. Jag svarade "Jag hade frågat dig vad du hette i andranamn och kallat dig för nåt av dem istället". Väldigt konstigt att han inte tyckte det var särskilt snällt sagt.

Hädanefter så kommer jag kalla min nya systerson för pyttepojken. Han får leva med det.

2014-03-27

Sixten och annat

Ännu fler åtskilliga dagar med städning, jobbsökning och diverse ångest över allt jävla pappersfixande från soc och försäkringskassan.

Men läste några fina visdomsord idag; Hur äter man en stor elefant? En bit i taget.
Lagom jävla kliché, men det funkar ju.

Egentligen vill jag bara hem för att spela wow och glömma bekymren, men känner att det inte är någon vidare bra idé, så jag spenderade natten hemma hos mamma, där det inte finns någon distraherande dator, förutom då min kära och trogna laptob Ruben. Han må vara lite långsam i svängarna, men än är han inte borskyfflad till dementavdelningen. Dessutom så hjälper det ju att Ruben har mitt CV.

Juste, en annan fantastisk sak. Jag har blivit moster igen! Till världens minsta lilla pyttepojke. Han var inte mer än tre äpplen hög, och ett äpple bred. Hoppas vid allt som är heligt att dem inte väljer att döpa honom till Sixten.